Användningen av biokatalysatorer, särskilt enzymer, inom kemikalie- och läkemedelsindustrin erbjuder betydande fördelar jämfört med de traditionella kemo-katalytiska metoderna som historiskt har dominerat industrin. En viktig klass av enzymer, transaminaser, spelar en central roll i tillverkningen av kirala aminer, som utgör grundläggande byggstenar i dessa industriella sektorer. Denna studie är inriktad på ett specifikt amin transaminas från _Silicibacter pomeroyi_. Tidigare har detta enzym visat förmåga att katalysera en mängd olika reaktioner för produktion av kirala aminer, men för att realisera dess fulla potential inom industriella tillämpningar krävs förbättrad stabilitet vid högre temperaturer. I motsats till de vanligt förekommande metoderna för proteinteknik, såsom rationell design och riktad evolution, används i denna studie släktsekvensrekonstruktion för att skapa mer temperaturtåliga varianter av detta enzym. Tidigare användning av denna metod har visat sig kunna generera proteiner med högre temperaturtålighet. Genom denna metod, där förfäder till detta enzym återskapas utifrån bevarade sekvenser, förväntas generering av varianter som kan bibehålla sin funktion vid högre temperaturer under en längre tid. Genom att utforska denna alternativa strategi för proteinteknik strävar studien efter att ge mer robusta biokatalysatorer för industriella tillämpningar. Utfallet från denna studie visade att två förfäder hade ökad termostabilitet. Detta visade sig dels genom analys av T5015 som påvisade en 3.9 och 6 C° förbättring för respektive förfader. Vidare påvisade t1/2 mätningar att dessa enzymer kunde utstå 2.06 till 3.72 gånger så lång tid vid 55 C° innan de inaktiverades. De påvisade dock lägre specifik aktivitet vid rumstemperatur, där en bidragande faktor till detta var att enbart en liten fraktion av förfäderna är korrekt veckade. Detta visar att det är nödvändigt med fortsatta förbättringar och fortsatta studier kring substratacceptans och stabilitet i olika lösningsmedel. Sammanfattningsvis påvisar resultaten att släktsekvensrekonstruktion är en proteinteknik som fungerar för att skapa proteiner med ökad termostabilitet och bör ses som ett mer självklart alternativ till riktad evolution och rationell design.